Jag skrev en krönika i tidningen Verkstäderna 2021 om långsiktigt företagande och återkom till ämnet i mitt nyhetsbrev i april förra året. Budskapet vid bägge tillfällena var att vi måste bort från kortsiktig ”kvartalsekonomi” och ensidigt fokus på ”uppskalning” (dvs stordrift) samt tron på att allt företagande handlar om tillväxt. Det vanligaste företaget i Sverige (=familjeföretaget) handlar mer om förvaltning och att kunna överlämna en befintlig verksamhet till kommande generation.
Svensk näringslivsjournalistik är mycket fokuserade på storföretag och riskkapital (skapa stordriftsfördelar). I verkligheten är det en mindre del av svenskt näringsliv (30-40%), och i takt med att vi går från tillverkningsindustri till ett tjänste-och kunskapssamhälle, en minskande andel. De flesta företag i denna sektor är mindre och medelstora och skapar de eventuella skalfördelar som behövs genom att arbeta tillsammans med andra företag i nätverk.
För denna typ av företag är beroendet av långsiktiga relationer med medarbetare (talanger), kunder, och leverantörer helt avgörande och det är inte tillväxt utan långsiktig överlevnad som är målet. Likaså är det ofta andra värden än aktiebolagslagens antagande om maximal vinst som är avgörande såsom att vara en bra samhällsmedborgare (good citizen) eller leva upp till olika krav inom miljö och klimatområdet. Dessa företag är ofta mer betjänta av en minskning av regel, rapporterings- och avgiftsbördan än (näringslivsorganisationernas) olika förslag på sänkta skatter.
Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är också att det finns inte bara skalfördelar utan också skalnackdelar bl.a. i form av att man i stora organisationer kommer allt lägre ifrån kunder och leverantörer. Eftersom just relationer är helt avgörande för företag i ett tjänste-och kunskapssamhälle så blir det mindre eller medelstora företaget mer konkurrenskraftigt.
Frågan har åter blivit aktuell i en artikel i Dagens Industri den 4 februari där forskarna Pernilla Dahlman (Rise) och Erik Modig (HHS) konstaterar att utvecklingen går dels emot cirkulära affärsmodeller där man kombinerar varor och tjänster i hållbara erbjudanden och dels mot långsiktighet i form av relationer med leverantörer, kunder och inte minst medarbetare
Det konstiga är att svenskt näringsliv var väldigt engagerat på 00-talet i det japanska konceptet ”lean” (introducerat i Sverige av dåvarande Vd:n för Scania Leif Östling) men en av grundbultarna i detta nämligen långsiktighet fastnade aldrig i svenskt näringsliv. Här är vi mer intresserade av den anglosachsiska modellen att maximera rörelseresultatet nästa kvartal för att göra börsen, aktieägare och investerare glada och tänker inte på intressenter som kunder, leverantörer och medarbetare.
En annan konstig sak är att regeringarna har sen mitten på 90-talet har haft ambitionen att just sänka regelbördan för små och medelstora företag, men mycket lite har åstadkommits (med undantag av Maud Olofssons borttagande av revisionsplikten för småföretag under alliansregeringen). Tvärtom har regelbördan i många fall ökat genom tillkomsten av regelverk och rapporteringskrav inom miljö, klimat- och arbetsmiljöområdet.
Ekonomisk tillväxt skapas inte genom statliga subventioner (ofta av döende näringar) eller storskaliga satsningar, utan av individer, men det kräver ett långsiktigt positivt näringslivsklimat och konkurrenskraftig kostnadsstruktur i växande näringar som möjliggör och stimulerar för entreprenörer, företagare och innovatörer att etablera sig samt fortsätta driva sin verksamhet.
Värmdö i april
Anders Kron